Till ytbehandling räknas putsning och golvbeläggning. Andra ord som förekommer är lerklining och lerstrykning, men principen är densamma, nämligen att täcka en väggdel med lermaterial. 
Lerputs kan användas på de flesta byggmaterial, men för att putsen ska fastna ska ytan vara ojämn. Ibland kan det därför vara lämpligt att använda reveteringsmatta som underlag. I liggtimmerhus förekom det förr att väggarna råhöggs med yxa för att ge lerputsen bättre fäste.

De ingående komponenterna i lerputs är lerjord som bindemedel, sand som magringsmedel och något armerande material för att inte putsen ska spricka när den torkar. Armeringen kan bestå av hackad halm, kutterspån eller djurhår. Det finns ett antal olika recept för lerputs vilket beror på att leran varierar från plats till plats. Lerputs behöver endast läggas på i två lager, en tjockt pålagd grovputs fungerar som utstockning, och en tunn finputs för att få en jämn och slät yta. Ytan kan sedan tapetseras eller målas med kalk-, lim- eller silikatfärg. Vid användning av lerputs utomhus är det lämpligt att kalkstryka väggen efter det att det sista putslagret lagts på.